Hörnefors A4
- artikel 4b
I tidigare artiklar 1,2,3 och 4a har träflisans öde genom Hörnefors Sulfitfabrik berättats. I denna artikel, ”No:4b” ska vi visa några bilder från slutstegen i processen – om ”A4”. Papper klipps och paketeras, mer eller mindre maskinellt. Året är 1982.
Bild 1. Viol
Papper, i synnerhet av format A4, konsumeras i oändliga mängder. Den digitala världen verkar snarast ha ökat åtgången, med allt som ska dokumenteras och skrivas ut. Med handskrift tog det lång tid att fylla en A4, och en skrivmaskin var inte mycket snabbare. Den skrivna sidans tidsåtgång berättigade ett värde för den som höll i pappret. Med kopiatorer och sedan datorskrivare har A4:ans halveringstid förkortats avsevärt. Det som står skrivet är bara en produkt av en maskin och inte en hand.
Bild 2. Gun Karlsson o Anny Karlsson paketerar A4.
Känslan är trots allt att utskrifterna minskar i omfattning senare år, en personlig bedömning som nog inte alla läsare delar. Idag ersätts A4:an med allehanda digitala filer. Fördelen med detta är att mer eller mindre onödiga skrivelser kan kastas i den digitala papperskorgen utan att skräpa.
Bild 3. Damerna i bild 2 återkommer i omvänd ordning, och nu i färg - Anny Karlsson och Gun Karlsson som paketerar A4.
Efter denna filosofiska inledning ska blickarna riktas mot Hörnefors Sulfitfabrik. Distinktionen mellan begreppen ”massa” och ”papper” har varit svår för den pappersovetande skribenten. På samma sätt är det oklart var ”pappsalen” upphör till att kallas något annat. Några av bilderna i denna artikel tros ha sin grund i pappsalen, med stora skärmaskiner. Andra bilder verkar mer handla om paketering, eller med ett finare ord emballering.
Bild 4. Fredriksson och Karlsson. Den senare har namnet Gun, och ses även i de inledande bilderna. Den förra anges med initialerna A-G enbart. Det dröjer dock inte många dagar efter det att denna artikel publiceras innan Christer Fredriksson från den närbelägna byn Västamarken hör av sig per mail. Christer berättar att - ”det är min fru Anna-Greta"!
I föregående artiklar var det nästan uteslutande män som figurerade. I denna del av Fabriken är det övervikt för kvinnor. Av stort intresse är bild 1, en maskin som verkar ha givits ett namn som en blomma. Ett närmast oändligt antal små paket av A4-papper lär ha rullat igenom Fabriken. Att lägga omslagspapper runt dessa paket blev nog rätt tröttsamt i längden. Momentet automatiserades, och maskinen fick således namnet ”Viol”. Man må därmed fundera ifall ”barktrumman” var maskulin, men hur var det med ”kokaren”?
I dokumentärfilmen från Hörnefors Sulfitfabrik 1970 utvecklas detta om maskulint och feminint. Det pratades om att män var för långsamma för att klara det höga tempot med paketering. Risk fanns även att snabba kvinnor skulle förstöra ackorden om de dök upp på andra ställen. Det berättas även att kvinnorna ofta kom upp i högre lön än männen. Många arbetsmoment vid Fabriken var extremt tunga, och man förundras över ergonomi när man studerar filmen från 1970.
Bild 5 Ros-Mari Eriksson och Hjördis Ekström. Bilden anger ”balpackning”. Man utgår från att det inte pappersmassa i balarna utan paketerade buntar av papper.
I anslutning till bild 5 berättar Angerd vidare på bildens baksida att Ros-Mari kom från Norrbyn, och var dotter till Einar Vestman. Hjördis var gift med den i Hörneå födde Bengt Ekström. Här kan infogas att Bengts föräldrar hette Axel och Ragnhild (båda födda 1895) och bodde i Hörneå just där skidspåret ”SvenErics snabbspår” lämnar Becken Skidstadion. Om skidspåren torde mycket nytt finnas att läsa gå Becken-Webben under kommande vinter.
Bild 6. Judith Rehnmark ses till höger i bild. Datumet är 1982-02-25, och det verkar vara ganska tomt i korgen framför dem. Fabriken är inne på sina sista papper.
Judith i bild 6 har bott i Hörneå under lång tid, gift med Harald Rehnmark. Fastigheten har nu tagits över av sonsonen Patrik. Även Harald hade sin utkomst vid Fabriken, som företagets officiella chaufför. Som alla Hörneåbor var Harald och Judith extremt snälla och hjälpsamma. Till de tacksamma sällar sig även skribentens norska skogskatt – den sedermera 19-årige Catgut. Catgut fick tillsyn av Harald och Judith under allehanda tjänsteresor som skribenten nödgades till. Ett konstigt namn på en katt kan tyckas, kanske mest roligt för de som jobbar inom kirurgi.
Bild 7. En skärmaskin. Möjligen är det Lars Meijer som inspekterar klippet. Lars figurerar på många motsvarande bilder i Angerds samling.
En ung man ses ryggen av i bild 7. Det är snarast mer sannolikt att denna maskin stod bland de andra stora maskinerna i pappsalen än i sektionen där papper förpackades.
I ett mail 2012-02-01 från Erik Norgren får vi veta följande:
Hej och tack för en fantastiskt intressant historieskrivning. Beträffande bild 7 i A4 avsnittet tror jag att det är en skärmaskin för papper, Masson Scott, som installerades i skärsalen i pappersbruket i mitten på 70-talet. Det fanns för övrigt två stycken.
Erik Norgren
Det är ganska tydligt att det fanns en kvinnlig och en manlig del av Fabriken, och det motsägs inte i dokumentärfilmen från 1970. Arbetsmiljöer förändras liksom synen på arbetslivet. I det tidsödande men intressanta skrivandet av dessa artiklar, och med sökande av information kring pappersindustri, har många bilder fladdrat förbi. Inte minst från USA ses exempel där gigantiska pappersrullar fås att flytta på sig av just kvinnor. Med dessa ord lämnas denna detalj av uppmärksamhet.
I begynnelsen av arbetet och artiklarna med Hörnefors Sulfitfabrik funderades ifall personers namn som Angerd dokumenterat skulle utelämnas från publicering. Beslutet blev att inkludera namnen och den historia som tillfogas i bilderna. Artiklarna blir mer levande och historien om Hörneforsfabriken blir mer talande till läsare. Om någon person i bild absolut vill vara anonym, eller att bilden inte önskas över huvud taget – vänligen skicka ett mail till Redaktionen så korrigeras detta omedelbart.
Bild 8. Fabrikens exteriör år 1984.
I sedvanlig ordning avslutas även denna artikel med några reflektioner kring Fabrikens öde. I bild 8 ses den några år efter sin nedläggning. Arbetsställningar utmed fasaden antyder att något är i färd med att hända. Kanske byts fönster till mer energisparande modell. Generellt var nog inte energiglasfönster det som efterfrågades i första hand, för en fabrik som var i drift mestadels dygnet runt och med mycket värme som producerades i processen. Att Fabrikens byggnader underhölls förespråkade däremot en ny epok i Hörnefors, det som idag kallas Hörnefors Företagscentrum. Några bilder över hur lokalerna ser ut idag framgår om man trycker på denna länk.
Avslutningsvis en historisk eftertanke i fråga om papper och dokumentation. Ett problem torde uppstå för framtidens historieskrivare. Den dag ett framtida viktigt men tidigare oviktigt dokument ska sökas, i vilken mapp och under vilket namn hade den lagrats? Inte minst - kommer filen fortplanta sig till nya datorer och lagringsmedia? Om inte, hur får man fart på en gammal dator, om den ens finns kvar? Kommer framtidens svenska historiker behöva uppsöka datorsoptippar i Afrika? I dessa avseendet är nog A4:an oöverträffad, ett fysiskt papper.
Gunnar Engström, 2011-12-11
Besökare
Hörneå bys hemsida
www.becken.se